Att skylla på andra

Citatet på fotot är enligt föreläsaren Ola Ekman från Olaus Petri och det har betytt mycket för mig.

"Du har misslyckats många gånger, men du är inte misslyckad förrän du skyller på någon annan."

I den oro och konstiga situation som många institutioner i samhället lever i, däribland både kyrka och exempelvis polisväsende, upplever jag att de största förlorarna är de som internt inte stödjer och hjälper varandra utan lämnar ut sina egna i massmedia, som skyller misslyckanden på alla andra. Att lägga skulden på andra, att hitta syndabockar, är många gånger inte uppbyggligt. Att istället på alla sätt, så långt det någonsin är möjligt, försöka hitta lösningar som skonar att oskyldiga drabbas borde vara ett gott mål. Jag menar absolut inte att man skall dölja saker, men man borde i mycket större utsträckning se med kärlek och respekt på situationen innan man basunerar ut sitt budskap.

När man själv börjar kritisera någon annan, hur ”kristlig” är man då? Man faller själv, i samma stund som man börjar skylla på någon annan. Ofta talas det om mångfald och att det ska vara ” högt i tak”. Men det tycks många gånger bara gälla egna tankar och projekt. När man misslyckas, och det har jag gjort många gånger, är det lätt att göra sig till ett offer. ”Jag är misslyckad och inte värd att älskas”.

Men faktum är att man är inget offer utan man får ta konsekvensen av sina handlingar och tankar, inte skylla på någon annan. Jag har, när det gäller min egen historia det senaste året, aldrig gått ut i media och skyllt på någon annan även om jag i sak har en helt annan uppfattning. Och jag vet att folk som bara läst eller hört på rykten, utan att prata med mig, har kallat mig både det ena och det andra. Folk har uttalat sig i media, på sammanträden och i andra sammanhang om hurdan jag är. Man har lagt  mycket skuld på mig och tror att man själv därmed kommer vidare och går fri. Men att anklaga någon gör något med en själv!

En insikt är att det inte är jag som är offret utan den som hatar mest är den störste förloraren. Det gäller i många sammanhang. Den som tar sig friheten att döma och bedöma utan att ta reda på sanningen och kanske gör det i en roll man inte har, tappar egentligen mest anseende. Den som förlåter och visar på kärlek vinner mest. Den personen behöver inte skylla på andra för att själv framstå i en bättre dager. Alla behöver ta sitt ansvar och på så sätt inse sin skuld. Först då kan man göra något med den. 

Därför är korset för den kristne inte bara en symbol utan den kristnes hela identitet. Korset är också stötestenen för många eftersom Jesus själv blev en smälek för människor. Han är den ende som är fullständigt befriad från att inte skylla på någon annan. Han är den ende som visat på fullkomlig kärlek då han gick korsets väg för att sona all vår synd och skuld. Han vill ta våra tillkortakommanden på sig, inte att vi slänger dem på varandra. Därför säger han att vi inte skall döma varandra. I samma ögonblick som vi gör det så förlorar vi något av vårt lärjungaskap. Vi intar en maktposition som vi inte fått mandat till.

Självklart måste vi ha regelverk och ordningar, men så som utvecklingen nu sker i kyrkan så är det som om vi glömt vem vi har att avlägga räkenskap inför. Kyrkans lära, oavsett inriktning, är att vi alla en dag kommer att stå inför Herren! Att i det ögonblicket skylla på någon annan lär inte fungera, utan var och en av oss kommer att prövas. Och det som vi bekänt och tagit emot förlåtelse för kommer han aldrig mer att tillräkna oss. Men det som gömts i förhärdade hjärtan kommer att uppdagas, precis som i ordspråket att det som döljs i snö, kommer upp vid tö. 

När vi inte delar uppfattningar räcker det många gånger med att säga att man har en annan syn på saken, om man nu nödvändigtvis behöver berätta detta. Och så ger man sin egen syn, utan att slå ner på den andre. Jag hyser stor respekt för de tre som startade #mittkors och man behöver inte alls dela deras uppfattning. 

För mig är hela den kristna kyrkans identitet försoning och förlåtelse. När man internt slår på varandra och dessutom visar på ofrid, kan man undra hur omvärlden skall få respekt. "Se hur de älskar varandra" är däremot smittsamt. Speciellt när vi gjort fel och inte är överens.

Joachim som hoppas att korsets dyrköpta innebörd, han offrade ju sitt liv för oss, skall bli ännu mer uppenbar för oss alla.