En av de många frågorna som ofta ställs är om "kyrkan" skall ge människor vad de vill ha eller vad de behöver. Och svaren varierar mycket. Ena diket är ju att vara så fokuserad på innehållet att man lätt glömmer människan man är kallad att gå ut till och möta (Matt. 28). Det andra diket är att man går ut så mycket och att trösklarna är så låga att inget behålls. Man ser människan men ger henne ingen andlig mat. Uppdraget, också idag, är att göra folk till lärjungar och det gäller alla människor enligt vad Jesus säger. Och då är det att både döpa (heliga handlingar) och lära (undervisning, bibeln) som gäller. Men detta är inte lätt i en värld som ständigt står i förändring.
"Sekulariseringen och individualismen har fått Svenska kyrkan att marknadsanpassa sig.- Man blir allt mer lik andra organisationer, säger Anneli Öljarstrand, som nyligen disputerat med en avhandling i ämnet."
Hon nämner bland annat i artikeln: "- Min uppfattning är att det skett en förändring gällande medlemmars krav. Kyrkan anpassar sig tydligare efter vad de vill ha nu. Till viss del sätter ju kyrkoordningen stopp, önskemål om vigslar och dop utan att Gud nämns är helt enkelt inte möjliga, men val av sånger och dylikt tillgodoses allt mer."
Personligen menar jag att om kyrkan håller sig till sitt uppdrag att tydligt förkunna ordet, fira gudstjänster som är inspirerande (andefyllda) och ägnar sig åt diakoni och mission (evangelisation) så är det bra. Att den sedan måste jobba med språket och hur man gör allt detta är viktigt. Men ibland känns det som vi blir mer otydliga än tydliga, mer samhällsanpassade än utmanande. Att vi hamnar mer i periferin än i centrum av de viktiga diskussionerna. I längden måste det vara så att kvalite ger kvantitet och inte tvärtom.
Anneli skriver också: "att varje församling bör reflektera kring sina arrangemang och verksamheter: Varför ordnar man de konserter man gör, varför bedriver man second hand-butik, kafé, förskola - vad tillför man som inte andra aktörer gör?"
Detta är intressanta och viktiga spörsmål, som många av oss ständigt jobbar med och reflekterar över. En viktig del är hur de som idag säger sig vara kristna mer aktiv kan just fungera som lärjungar i de miljöer de befinner sig i.
Joachim - som ser att kyrkan - både anställda och frivillig - som något som kan erbjuda övriga samhället något exklusivt!
5 kommentarer:
Tips på anpassning - från ett utifrånperspektiv:
Ett ovärderligt inslag i en församlings verksamhet är den predikofria mässan.
Vi är många som valt att avstå församlingsgemenskap eftersom sociala faktorer, de andra kristna och den pratighet dagens Svenska kyrka har så svart att avstå ifrån, helt enkelt står i vägen för gudsmötet.
Under den predikofria mässan har vi möjlighet att ta emot sakramentet och möta Herren i en gudstjänst där ingen lägger ut texten och "tydligt förkunnar ordet", som det uttrycks här i blogginlägget.
Den som vill ha sådant behöver ju inte gå till det enkla alternativ jag vill slå ett slag för: Den enkla veckomässan, Taizémässan, kvällsmässan. Där kan tystnad, meditation och mysterium öppna vägen till Gud, utan att någon pratar sönder det hela.
På så sätt kan vi som i övrigt är församlingsfria, ändå få finnas med i kyrkan på ett hörn. Det kan även vara något för den "vanlige svensken", som ju inte tycker om att få sig saker skrivna på näsan.
Hejsan Johan
Lika positiv som vanligt och samma trevliga ton som alltid i din kommentar. Det är tur att du gör dig till tolk för den "vanlige svensken".
Att förkunna tydligt handlar kanske inte enbart om ord, utan även om handling och livsföring.
Att uppmuntra och vägleda med förkunnelsen görs många gånger med ambitionen att stärka och sprida kunskap. Men du vill tolka detta till "att skriva på näsan".
Och visst finns det mycket "pratighet" men den kan vi hitta i alla läger ...
Önskar dig allt gott och var tacksam över mångfalden när det gäller gudstjänstutbudet. Tackar också den katolska kyrkan som låtit Taize växa upp till den pilgrimsort den är i dag och med den musiken som inspirerat så många.
Joachim
Jesus predikade och visade på Gudsriket.
Så bör också hans efterföljare prästerna göra.
Även till sina lärljungarna gav han ju den uppmaningen.
Hur skall människor annars lära känna Gud?
När man väl är räddad och lämnat sitt liv till honom,är alla sorters mässor välkomna så att målet uppenbaras: Att bli berörda så att Guds ande kan uppfylla våra hjärtan !
I min hemförsamling och intilliggande finns båda alternativen. En kväll i veckan är det lovsångsmässa ofta taizéinspirerat och på söndagarana högmässa, förutom många andra kompletterande gudstjänster med musik och andra aktiviteter. Efter dessa mässor är det ibland undervisning eller "eftersnack", där vi får dela tankar med varandra.
Jag tycker det är fantastiskt att ha dessa tillfällen att möta vår Herre i kyrkan på olika sätt. Två lite olika mässor i veckan som kompletterar varandra.
För mig är båda två mycket vktiga på olika sätt och den ena utesluter inte den andra.
Grunden och den viktigaste är dock enligt min uppfattning högmässan med predikan. Det är ändå grunden där jag får kunskap och kan växa i tro.
Vi får inte glömma att många precis som jag kommer till tro när man är lite äldre och "törstar" efter kunskap. Den "törsten" släcks inte på en lovsångs eller taizémässa menar jag.
Sen är jag nyfiken på vem "den vanlige svensken" är? Är det en troende eller icke troende?
Hej, Joachim!
Jag noterar med stort intresse att du går i försvarsställning. Varför?
"Lika positiv som vanligt och samma trevliga ton som alltid i din kommentar."
Jag kan inte låta bli att få känslan av att du är ironisk och inte alls tycker att jag har en trevlig ton, när den andra meningen följer på den första. Varför skriver du som du skriver i så fall?
"Det är tur att du gör dig till tolk för den "vanlige svensken"."
Jag ger uttryck för en mening som jag ofta möter. Har du något emot att jag gör det? Och i så fall varför? Är vi som har den här upplevelsen inte välkomna i din kyrka?
"Att förkunna tydligt handlar kanske inte enbart om ord, utan även om handling och livsföring."
Ja, varför inte? Min erfarenhet är att mitt gudsmöte blir "bättre" när det inte står en predikant i vägen. Men det är MIN erfarenhet. Vad säger du, Joachim, tror du att den erfarenheten skulle kunna få rymmas i din församling?
"Ställ gärna frågor och kom med synpunkter!" står det överst på bloggen. Och jag hörsammar, eftersom jag är intresserad av att bidra med mitt perspektiv. Gissar besviket att det inte var den här sortens synpunkter du avsåg...
Skicka en kommentar