Bloggare utsåg frikyrkoprofiler till Fyrkantsevangelikaler

Fyrke, förkortning för Fyrkants-evangelikalism. Hört något av de orden tidigare? De myntades i bloggosfären den här veckan och har skapat en debatt med många olika riktningar. Skriver Dagen för en tid sedan.

När man läser artikeln och de olika kommentarerna så är det många gånger samma hjulspår i diskussionerna. Ibland undrar man vad de som inte tror tänker när de hör och läser detta, om de överhuvudtaget gör det? Men det känns som att s.k. kristna hela tiden kritiserar andra troende för intolerans och felaktiga "åsikter" eller som man kanske tydligare säger "tolkningar" av hur en kristen tro bör vara.

Kjell O Lejons brandfackla i diskussionen hoppas jag skall uppmärksammas, för han tar just upp denna problematik i att tolerera den s.k. intolerante och inte hamna där själv! Läs om hans bok i Kyrkans tidning!

Vem som helst kan betrakta sig som klassisk kristen när det handlar om ord, men till slut blir det att leva ett kristet liv, som gör att orden blir trovärdiga och inte formuleringar om kring sin egen eller andras tro. Och det är bibeln som är grunden för den uppenbarelse som vi har kring Jesus, han är ordet! När jag personligen väljer att bl. a. tro på att Jesus är född av Maria som är havande av och genom helig Ande, att Jesus verkligen är Frälsaren som är den ende som tagit bort skiljemuren mellan mig/oss och Fadern, så vill jag har respekt för detta! Andra får tro på annat vis, men det är denna tro som är drivkraften i min vilja att följa missionsbefallningen. Och jag delar den med många andra.

När jag möter människor som ännu inte är bekännande/troende eller hur vi nu vill uttrycka det, så kommer framför allt frågan upp vem Jesus är? Hans död och uppståndendelse, himlen och om man verkligen kan få förlåtelse? Många andra spörsmål finns naturligtvis också. Särskilt idag är det många som vill lyfta fram att det är för snävt att tro på just Jesu person. Gud kan man tror på, men inte en person som vandrat omkring så som Jesus, att han skulle vara Guds son, är svårsmält.

Då är man i ett vägval och för mig som just kristen blir detta valet lätt. På Jesu fråga till sina närmaste om vem de säger att han är, svara jag som de, att han är det levande ordet! Med andra ord, han är Guds son (inkarnerad) och den helige Anden, hjälparen vittnar om just honom! Det som skett på Golgata för alla människors skull.

Är jag fyrkantig? Ja, säkert enligt många! Har jag ont syfte? Det är kärleken till den uppståndne och till att jag ser behovet av evangeliet bland de som jag möter dagligen, som driver mig. Man kan inte vara tyst om det man upplevt.

Joachim - som ser ett enormt arbete i världen, medan vi diskuterar vår egen rättfärdighet. (Sv. ps. 57:3)

Uppkäftigt om svensk debatt

"Det svenska samhällsklimatet har förändrats märkbart under senare år. Ett av flera honnörs­ord i dag är tolerans. Men bakom den stolta parollen döljer sig ofta en intolerans mot oliktänkande. Då samhällskritik uttalas, möts den av isande tystnad eller med fräna beskyllningar om fanatism."

Min vän sedan många år, Kjell O Lejon, numera professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet tillhör dem som visar på ett ganska stort mod genom att verbalt och med pennan uttrycka sin egen uppfattning i olika spörsmål. Och detta är viktigt för att samtalet skall fortsätta och för att själva demokratin skall fungera.

"Lejon visar med belagda exempel att debattklimatet alltmera gått mot en åsiktslikriktning. Många tiger med vad man anser och ålägger sig självcensur. Risken är därmed att åsiktsfrihet och yttrandefrihet undergrävs. Därför får kritiken av den så kallade toleranta elitens intolerans inte upphöra, hävdar författaren." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Det är Gunnar Hyltén-Cavallius som skriver recensionen av Lejons bok.

Han skriver på slutet: "Kjell O Lejon och det lilla BV-Förlag har gjort en betydelsefull insats genom att publicera denna bok. Varje läsare får ta ställning till innehållet. Att göra så hör till sund tolerans och är en del av den demokratiska livsluften. Ett första test är om recensioner av boken – som denna – kan passera nålsögat. Det öppna samtalet får inte tystas."

 

Det skall bli spännande att se om boken blir läst och vilka konsekvenser den får för olika diskussioner. Själva anser jag att bokens tema fyller ett behov vi har i vårt eget land, som i mångt och mycket har blivit likriktat och där många har "skrämts" till tystnad.

 

Joachim - Som gärna vill ha genuin tolerans

Samfundsministern Stefan Attefall besökte ärkebiskopen och talade om religionen som en oerhörd kraft

Det var trångt framme i Sturekoret i Uppsala domkyrka på morgonens mässa. Ärkebiskop Anders Wejryd celebrerade och samfundsminister Stefan Attefall och EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström var två av de församlade. Skriver Tidningen Dagen.

"- Vi vill stärka den personliga tron och det ideella engagemanget" lyfter kyrkans representanter fram och det känns som det idag finns en ny "attityd" i samhället gentemot den kristna kärnan - evangeliet, som ju faktiskt utan Jesus förlorar sin kraft!

Att det har blivit så är nog för att kyrkan under lång tid tappat mark (medlemmar och engagemang) i samhället trots att man menat sig behandla viktiga frågeställningar. Det finns ett "nytänk", att se mera på det centrala i den kristna tron och att mångfald verkligen betyder mångfald. Kanske hjälper det som sker i den muslimska världen till att stärka vår egen "identitet". Fler och fler börjar bli måna om att vi behöver lyfta fram vår egen tro, kultur och tradition som har funnits så länge i detta land. Idag saknas bland många en kunskap och en erfarenhet av religion som i sin tur bidrar till vilsenhet i många sammanhang.

Ta bara ett ex. inom vården i vårt mångkulturella samhälle. Hur kan man förstå en muslimsk bekännande patient om man själv inte har någon erfarenhet av någon form av trosbekännelse?

Det verkar vara en engagerad samfundsminister vi har fått och det är gott, för religion och tro är viktigt för varje människa! Han avslutar artikeln med att säga "- Jag tycker kyrkorna ska vara en aktör på alla områden. Mitt idealsamhälle är ett samhälle med mångfald, sa han innan pressträffen tog slut och trion vandrade iväg till Saluhallen för lunch."

Att detta inte endast skall bli vackra ord hänger på oss alla, att be att Guds helige Ande skall hjälpa människor att finna Sanningen, som för mig är Jesus Kristus. Men att som Frälsaren mötte andra, bör också vi idag visa på detta förhållningssätt!

Joachim - som denna dag fyller 48 - en bra ålder!"

Oroligheterna i Egypten och andra muslimska länder

Vi kan dagligen läsa om utvecklingen i de nordafrikanska länderna och det verkar som denna "revolution" sprider sig till andra länder som ex. Jordanien. Vi som följer det som sker vill naturligtvis att det skall finnas demokrati och medborgliga rättigheter överallt. Detta leder till att vi kan känna sympati med dem som protestera mot presidenter som bl a tillskansat sig sådana otroliga rikedomar på folkets bekostnad.

Samtidigt funderar jag på vilket muslimskt land som har en genomsyrad demokrati? Egypten var ju ett land, i västerlänningarnas ögon, som ansågs vara relativt öppet. Så fungerande att vi t o m skickade dit fångar som ansågs skulle få en rättvis behandling. Själv blev jag lite förvånad när jag för några år sedan, som reseledare, skulle flyga inrikesflyget mellan Kairo och Assuan med en grupp och det visade sig att våra biljetter var ogiltiga! Planet skulle ta pilgrimer till Saudi i stället.

Därför är det med spänning, men också med stor oro, vi ser Egyptens och andra liknande länders utveckling. En annan grupp som just nu får lite uppmärksamhet är de kristna, som förföljs, i dessa länder. Dagen skrev för någon dag sedan att "15 kristna har mördats utanför den egyptiska staden al-Minya, 24 mil söder om Kairo. Polisresurserna har varit koncentrerade till huvudstaden och därför har de kristna i al-Manya saknat stöd."

Joachim - som hoppas att så få människoliv som möjligt skall behövas offras i denna demokratiprocess.

Vad är kyrkans arbete värt i pengar?

Vad tjänar samhället på ett räddat äktenskap, ett avvärjt självmord eller en omvänd själ? Vad är kyrkans arbete värt? är frågor som ställs i Dagen och naturligtvis kan inte värderingar enbart sker med ekonomiska termer eftersom  relationer som upprättas inte alltid visar sig i siffror. Samtidigt handlar det just om ekonomi i många fall eftersom ett självmord kostar samhället pengar, en människa som på eller annat sätt inte mår väl behöver hjälpa och stöd och detta kanske under lång tid!

Om vi undvek "olyckor" i form av relationskollapser, andlig ohälsa eller vad det nu kan vara så borde vi både kunna tjäna pengar och framför allt se till att fler undgår att bli skadade. Vi tänker ju så när det gäller t ex trafikolyckor. Det behövs säkrare vägar, sänk fart etc. Och argumenten är inte i första hand att spara pengar utan att rädda liv. Men varje räddat liv är en vinst i alla aspekter!

Enligt Dagen har man i, USA naturligtvis, räknat ut vinsten och hur rätt det än är, så är det nog otvetydigt en vinst med ett gott andligt klimat.

Joachim - som vill att hela Kungsbacka skall växa tro, inte i första hand för ekonomins skull utan för att rädda och skapa meningsfulla liv, men som samtidigt är jag övertygad om att vi skulle få pengar över till annat!

Ledarhelgen "Guds hjärta för landets ungdomar"

I Buråskyrkan i Göteborg samlades i helgen ungdomsledare från bland annat Svenska kyrkan och EFK för att få sydkoreansk inspiration. Huvudtalare var Kim Kiho, en sydkorean som inte är pastor men som varit engagerad i flera växande församlingar i Seoul.

Han inspirerade unga ledare i att jobba med smågrupper, s k celler och bl a hade han hört att "- Jag har hört att unga i kyrkan i Sverige spelar mer pingis än läser Bibeln. Så borde det inte vara", säger han när han blir intervjuad av Dagen.

Det var bl a UngdomsOas som genomförde denna samling och resultatet blev mycket lyckat! Ungdomarna gick därifrån med förnyad lust i att läsa bibeln. Återigen är det inget konstigt egentligen som hänt. Man lyfter fram behovet av att samlas i mindre grupper, att läsa bibeln och att be. Det som kyrkan lyft fram under hela sin historia. Och när det görs växer den. Och vice versa, när man slutar med de fundamentala verksamheterna, så dör kyrkan ut!

I min egen församling har vi hemgrupper, det är så vi kallar cellerna, och vi har haft det i ett antal år. På denna blogg har jag lyft fram detta med jämna mellanrum. Men jag kan i egenskap av herde se att det är i dessa grupper som många växer i sitt lärjungaskap. Det finns många andra mindre grupper i församlingen som också är viktiga men i dessa delar man inte tron på samma sätt. Samtalen kommer inte igång, inget bibelläsande eller bön etc.

Personligen tror jag att det gamla sättet att bygga upp vår verksamhet, med mycket församlingshemsaktivitet under veckorna och det nya med hemgrupper skulle kunna mötas. Att hemgrupperna kanske får en speciell verksamhetsprofil av t ex diakoni. Tänk en grupp som studerar skriften, ber och samtalar och som dessutom praktisera sin tro genom att kanske hjälper äldre eller funktionshindrade med något! På samma sätt skulle de redan befintlliga grupperna mer lyfta fram behovet av bibelläsandet och bönens roll.

Hur som helst finns det många positiva utmaningar i detta sätt att tänka. Tack till Daniel Kaiberger m fl som genomförde denna ledarhelg.

Joachim - som med tacksamhet och glädje ser en ny generation kristna växa upp i detta land