Konfirmandfundering

Fick en fråga idag som gick ut på att det borde räcka med att leva som en kristen, snäll och trevlig, inte våldsam mm utan att man måste gå i kyrkan och allt det där. Faktum är att det är en och annan vuxen som också tänker i dessa banor. Man gillar helt enkelt inte kyrkobesök som man anser vara tråkiga, fast det var länge sedan man var i kyrkan. Man är inte intresserad av att läsa i en tjock bok som är gammal och andra sådana här "måsten" som man förknippar med kristet liv.

Och visst kan man ha förståelse för dessa tankar. Men det är som att köra en bil utan tanka, att jobba utan att äta, att vara vaken utan att sova. Att leva ett trovärdigt lärjungaliv utan kyrklig förankring gör sig inte i längden.

Oavsett hur man väljer att leva sitt liv, så behöver man ha en källa som inspirera och ger mening. Man kan inte leva som en äkta kristen, om man inte söker sig nära honom som är trons kärna och stjärna. Han finns i sitt uppenbarade ord och, även om han finns överallt, så är det på särskida platser som är invigda.

Intressanta och viktiga tankar att jobba vidare med.

Joachim - som gläds över konfirmanderna