Anpassa sig efter dagens behov

En av de många frågorna som ofta ställs är om "kyrkan" skall ge människor vad de vill ha eller vad de behöver. Och svaren varierar mycket. Ena diket är ju att vara så fokuserad på innehållet att man lätt glömmer människan man är kallad att gå ut till och möta (Matt. 28). Det andra diket är att man går ut så mycket och att trösklarna är så låga att inget behålls. Man ser människan men ger henne ingen andlig mat.

Uppdraget, också idag, är att göra folk till lärjungar och det gäller alla människor enligt vad Jesus säger. Och då är det att både döpa (heliga handlingar) och lära (undervisning, bibeln) som gäller. Men detta är inte lätt i en värld som ständigt står i förändring.

"Sekulariseringen och individualismen har fått Svenska kyrkan att marknadsanpassa sig.- Man blir allt mer lik andra organisationer, säger Anneli Öljarstrand, som nyligen disputerat med en avhandling i ämnet."

Hon nämner bland annat i artikeln: "- Min uppfattning är att det skett en förändring gällande medlemmars krav. Kyrkan anpassar sig tydligare efter vad de vill ha nu. Till viss del sätter ju kyrkoordningen stopp, önskemål om vigslar och dop utan att Gud nämns är helt enkelt inte möjliga, men val av sånger och dylikt tillgodoses allt mer."

Personligen menar jag att om kyrkan håller sig till sitt uppdrag att tydligt förkunna ordet, fira gudstjänster som är inspirerande (andefyllda) och ägnar sig åt diakoni och mission (evangelisation) så är det bra. Att den sedan måste jobba med språket och hur man gör allt detta är viktigt. Men ibland känns det som vi blir mer otydliga än tydliga, mer samhällsanpassade än utmanande. Att vi hamnar mer i periferin än i centrum av de viktiga diskussionerna. I längden måste det vara så att kvalite ger kvantitet och inte tvärtom.

Anneli skriver också: "att varje församling bör reflektera kring sina arrangemang och verksamheter: Varför ordnar man de konserter man gör, varför bedriver man second hand-butik, kafé, förskola - vad tillför man som inte andra aktörer gör?"

Detta är intressanta och viktiga spörsmål, som många av oss ständigt jobbar med och reflekterar över. En viktig del är hur de som idag säger sig vara kristna mer aktiv kan just fungera som lärjungar i de miljöer de befinner sig i.

Joachim - som ser att kyrkan - både anställda och frivillig - som något som kan erbjuda övriga samhället något exklusivt!

Mycket intressant artikel - att kristna förföljs för sin tro! En dör var femte minut!

Per Gudmundson, ledarskribent i Svenska Dagbladet per.gudmundson@svd.se skriver om förföljelse av kristna och hur många. Han skriver bland annat att det är 287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro. Det är talande att en genomsnittlig svensk aldrig har hört siffran. Ingen europé heller, för den delen. Läs artikeln här!

Vidare formulerar han sig väl när han skriver: "Dock blir det problematiskt om det självkritiska perspektivet blir allenarådande. Då vilseleds man att tro att förövaren alltid är den vite kristne mannen. Att världen var ett paradis innan Väst bredde ut sig. Då blir omvärlden obegriplig.

Vi är numera nästan oförmögna att betrakta kristna som offer. En normalbildad svensk känner rätteligen till korstågen, inkvisitionen och George W Bush, men saknar referensramar för att förstå varför kristna skolflickor halshuggs i Indonesien."

Att jag ser denna ledare som viktig beror på att synsättet på kristna och kristendomen påverkar också vår närmiljö. Det finns ett slags "okej" att ifrågasätta allt som har med kristet liv att göra för "de = kristna" har nästan gjort sig förtjänta av det, så som "de" har diskriminerat människor och utövat makt.

Trots mycket ringa kunskap har man lyckats blåsa upp vindar som är överdrivet kritiska och ifrågasättande gentemot hur verkligenheten faktiskt ser ut.

Visst sker det oförrätter som måste upp till ytan, såsom vi just nu kan se i politiken, näringslivet etc. Girigheten och synden finns i alla våra läger. Men jag tänker istället på alla dessa goa damer som i årtionden har sytt och broderat. Jag tänker på alla tusentals underbara konfirmander som med tacksamhet haft en tid som fått dem att mogna. Jag tänker på alla de otaliga själavårdssamtal som sker i det stilla och som många gånger hjälper människor vidare från mörker och förtvivlan. Jag tänker på alla de härliga gudstjänster som ständigt firas i våra olika sammanhang och som i stor utsträckning medför gemenskaper och att människor möts över åldersstrecken. Ja, det finns mycket mer att nämna och det är kanske dags att mera lyfta fram de goda exemplen!

Det som gör att man fortsätter, för förföljelsen, förlöjligandet och ifrågasättandet finns dagligen mitt ibland oss är trons innehåll! Kärleken från Jesus och till honom driver en att fortsätta att fullfölja missionsbefallningen intention. Det finns ju inget eget vinstintresse i detta om man har goda avsikter.

Och vi i kyrkan har hela tiden ett eget ansvar att visa på en kristen "livsstil", samtidigt måste betraktaren och det allmänna journalistdrevet bli mer kunniga om vad kristen tro djupast handlar om.

Joachim - som tänker och ber för kristna vänner i världen.

En bra sida för att se vad som händer är Martyrkyrkans vänners hemsida!

Här hittar du den! Martyrkyrkans vänner