Den tibetanska buddhismens högste ledare, Dalai lama, besöker Sverige i april.

Detta är spännande och utmanande och ganska lätt hamnar man i det sk. "tyckandefacket", är detta bra eller dåligt och då tänker jag framför allt på Lamans medverkan i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Läs vad domprosten i Lund säger angående besöket. Väldigt tänkvärt är Leif Nordlanders, ordf. i Oasrörelsen, kommentar i Dagen.

För mig är alltid syftet också viktigt, varför skall han komma och vilka konsekvenser väntar man sig? Och är det i kyrkans värld bör det ju på eller annat sätt bidra till att kyrkans missionsbefallning finns med. Sedan kan det vara intressant att se hur andra tolkar tillvaron och hur man vill formulera sin tro. 

För mig är det inte de stora skarorna som klarar av att ha en religionsdialog idag, eftersom det finns en relativ bred osäkerhet var man själv står när det gäller den inre övertygelsen. Jag tror snarare att man blir betraktare och att man lyssnar in vad som förmedlas. Vad som den nya kunskapen leder till är intressant och där tror jag att de som arrangerar mötet tar på sig ett ansvar i form av uppföljning. Frågor, typ vad är gemensamt och vad är religionernas särart?  bör ju komma upp i folks tankar.

Det skall bli spännande att se en utvärdering av denna gudstjänst.

Joachim - som som många känner att min religionsdialog är inte med andra världsreligioner utan oftast med något privat hemmasnickat.

Barnet i centrum

Det finns gott om julhälsningar idag och även jag vill naturligtvis önska er alla en riktigt god jul!

Men för att det skall bli det måste både du och jag hjälpa dem som vi tillönskar en god jul att det blir en verklighet. Ord måste bli handling och handling måste ha en kärleksfull tanke bakom sig.

Ingen kan rädda hela världen, men vi kan vara mån om de som vi är nära och som korsar vår livsvandring. Om alla svenskar hade denna mentalitet och tro skulle det se mycket bättre ut. Och framför allt tror jag att just den medvetna tron påverkar våra handlingar mycket mer än vad vi vill erkänna.

Brist på medveten tro skapar omedvetna handlingar där man många gånger bortser från konsekvenserna. Nu talar jag om tro i allmänhet! Personligen skulle jag ju dessutom önska att alla i dag tog till sig Jesusbarnet som sin Frälsare, eftersom jag tillhör den skaran som är övertygad om att världen skulle se bättre ut om alla kom till en kristen tro. Att missionsbefallningens ord i Matt. 28 går i uppfyllelse.

Men det är lätt att ha en vilja i ett land där vi har det så bra. Tänker på mina vänner i Rumänien och hur svårt de har det. Är glad över att vara kyrkoherde i ett pastorat som har ett så aktivt arbete bland funktionshindrade i det fattigaste av alla EU-länder.

Se förtvivlan i de bilder som spelas upp i länken nedan! För mig blir det god jul när man med Guds hjälp ser nöden och först låter sig själv förvandlas, för att sedan hjälpa de man kan. Så när jag önskar dig god jul så menar jag; Må Gud få förvandla dig alltmer genom det att han själv tillåts födas i ditt liv!

Här är länken på en pappa i Rumänien som hoppar från en teaterbalkong i protest mot systemet. Kanske inte det bästa sättet, men det visar på en värld som lider.

Joachim - Som mitt i allt njuter av Julen. Tack för att ljuset finns och att ingen kan ta det ifrån oss.

Skolavslutning i kyrkan vid jultid - religionens plats i vårt samhälle?

Skolverket säger att man får gärna ha skolavslutningen i kyrkan bara man inte ber, välsignar och läser evangeliet.  Samtidigt har mina barn, jag själv och många andra i detta land utsatts för raka motsatsen, att kristen tro är att närmast att betrakta som något påhittat som inte hör den moderna människan till.

Men tron på idoler (tv-utbudet), ekonomisk status, att man gärna får rösta ut varandra och då ibland med pakter etc. (Robinsson och andra tv-program) är okej. Ordet värdegrund nämns allt mer sällan och den stora tron idag, särskilt bland ungdomen om man skämtar till det lite, är snart tron på iPhones nya app-möjligheter. Ungdomarna, och för den del många vuxna, har idag inte möjlighet eller förmåga att tala om tron, om det som de innerst upplever som sin övertygelse. Man har lätt för att säga emot andra och annat, men när man vänder på resonemanget så blir det lätt tyst.

Vi vill ha demokrati och kärlek och förståelse. Vi vill ha mångfald och öppenhet. Vi vill ha vidsynthet och kunskap. Vi vill ha människor som är lyckliga och mår väl i vårt land men det känns som vi behövde lite mer insikt för att nå detta! Skolan, kyrkan m. fl. och inte minst våra politiker har ett ansvar för hur samhället utvecklas!

Elisabeth Sandlund skriver en ledare i tidningen Dagen om religionsfrihet som är i gungning i vårt land.

Hon skriver bland annat: "Lag och demokrati står inte i motsats till religionsfriheten. Snarare hänger begreppen ihop som ler och långhalm. Rätten att ?ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion" är enligt svensk grundlag, Regeringsformens andra kapitel, en av de grundläggande rättigheterna."

Låt oss i allt detta se vilka möjligheter vi har att utöva vår tro. Leo Tolstoy skrev  i sin bok Bekännelser om sitt eget liv. Trots rikedom, många barn, framgång i världen så saknade han något som de enkla människorna på landsbygden tycktes ha - tron. Det är inte alltid välgången kan mätas endast i rikedom och status. Leo såg att den kristna tron hjälpte människor på ett sätt som han själv längtade efter.

Joachim - som ser människan i kropp, själ och ande. Vi behöver fråga varandra hur vi mår andligt, utan att det blir integritetskränkande.

Tabberaset på Hotell Halland

Tabberas är en försvenskning av den latinska meningen Tabula Rasa som betyder rent bord eller att göra rent bord och vi känner främst till det från Emil i Lönneberga. Idag fick jag uppleva det på Hotell Halland. Hotellet och restaurangen Square bjöd in alla dem som annars inte blir bjudna på julbord pga av att arbetsgivare saknas eller något annat.

Då jag fick utgöra kyrkans representant så försökte vi bjuda in dem vi har kontakt med, främst de som vi känner genom våra diakoner och tillsammans med andra föreningar och kommunen blev vi ca 160 barn och vuxna! Ulf Normark ställde upp och spelade och Kungsbacka Lucia Helena Arvidsson var där med sina tärnor (Åke Eliasson sjöng solo!). Barnen fick julklappar av tomten och det sparades inget på julbordet. Mängder av sill och annat, t o m lutfisken var framdukad! Vi åt och njöt och många glada röster kunde höras.

Stort tack till Pontus på Hotell Halland, Patrick och Jonny, hans fru Kicki och all personal som ställde upp för dessa underbara människor som kom. Särskilt tack också till Linda som höll en vakande hand över allt. Det är sådana här stunder som förgyller livet och som ger hopp i en annars många gånger stressad och vilsen värld. Jag är övertygad om att vår himmelske Fader välsignade allt detta och gladde sig med oss.

Joachim - som känner stor glädje

Digitalt julevangelium

Fick på mejlen denna trevliga julhälsning som kan vara uppmuntrande för oss som är ute i cybervärlden.

Detta kan du se på YouTube. Mycket nöje och tack till Jonas/Annika för tipset!

Joachim - som är mätt och nöjd efter julbord med alla anställda.

Kristen tro eller vad?

Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.

Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?

Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!

Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.

Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.

Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren

Att vara medveten om Googles makt!

Satt i morse och lyssnade på ett utmärkt föredrag av Andreas Ekström, hemmason från Fjärås, och som sedan 1998 är anställd hos Sydsvenska Dagbladet, där han arbetar på kulturredaktionen. Han har fördjupat sig i sökmotorn Google, som är något mer än bara den sökmotorn vi alla använder på "nätet".

Små detaljer som är lite skrämmande är att Google visste, före presidentvalet i USA, vem som skulle vinna. Man kunde fyra veckor före smittskyddsmyndighetens rapport visa på svininfluensans spridning. Allt detta och mycket mycket mer vet man eftersom allas våra googlesökningar avslöjar oss. Lägger man därtill; Google maps, Earth, G-mail, You Tube, Health mm så har Google kartlagt hela vårt liv snart. Till detta kommer att man har ambitionen att scanna in alla böcker som finns, allt som allt kanske 100 milj. 

Är detta bra eller dåligt? Vi låter det ske utan större reflektion och kritik, medan kraft går åt till att argumentera emot "Fra-lagar" m m som vi i Sverige upplever som kontrollerande och som hotar vår integritet.

Har du en GPS i mobilen vet man var du är!

Vi har en teknik som utvecklas varje dag medan samtalet runt och den etiska problemställningen halkar efter. Andreas gav oss alla en välbehövlig tankeställare. Det gäller att inte bara vara eller bli anti, utan frågan är hur vi skall förhålla oss till utvecklingen och vad som händer med kommande generationer som växer upp.  

Joachim - som känner ett ansvar för kyrkan måste vara med i denna utveckling

Har du tid och lust kan du se följande lilla klipp om hur man kan slippa Googles kontroll. Obs! Det är inte på riktigt!

Ny religiös karta

Två situationer som fått mig att både småle och känna oro.

1. Första advent kom en kvinna in i kyrkan en timme före första gudstjänsten och undrade om det var något speciellt i kyrkan denna dag? Vänligt försökte vi förklara, det är ju första advent! En stor högtid, ett nytt kyrkoår. Att det var första advent visste hon, men hon undrade om det var något särskilt i kyrkan .. .. .. 

2. I en kassakö någonstans i Sverige utspelade följande samtal. En, som stod lite längre bakom hörde två personer samtala med varandra. Julmusik hördes i högtalarna och någon av de mera kända psalmerna spelades upp. Då säger den ena till den andre, att det är ju för galet, nu har de religiösa lagt beslag på storhelgerna också!

Det är helt klart så att vi inte längre i Sverige kan säga att vi är ett kristet land. Det finns inget genuint som kopplar samman oss eftersom julfirandet, som vi nu går in i, är väldigt individualiserat. Många är vi som fortfarande ser det som en kristen högtid men för andra är det något helt annat. 

Frågan är bara om det var så här vi ville ha det? Eller önskar vi något annat? Hur man än vänder och vrider så slutar det med att var och en får ta ansvar för sitt eget julfirande och i detta far många illa.
Två ljuspunkter som jag vill lyfta fram är Hotellet i Kungsbacka som vill bjuda dem som aldrig annars blir inbjudna till ett julbord. Genom bl a Kyrkan, Länkarna, Kvinnojouren m fl inbjuds människor till detta. Det andra är Kungsbacka pastorats julfirande i kyrkkaféet på julafton. Dit inbjuds alla som vill dela gemenskapen med några andra under några timmar på julaftonen!

Sänder här med en underbar julsång

Joachim - som ser fram emot julfirandet, att det skall bli en kristen jul för alla

En ny lovsång

På grund av olika omständigheter har inte tid eller inspiration funnits för att skriva på bloggen. Men efter nästa vecka ser det bättre ut. Nästa vecka undervisar jag på Rättviks Stiftsgård på "Medarbetardagarna" som Oas anordnar. Ca 100 personer är tillsammans och huvudtalare är Stanley Sjöberg m fl. Jag får står för det svenskkyrliga inslaget tillsammans med Hans och Berit.

Här kommer en länk till en lovsång som ni kankse inte hört tidigare:
In Christ Alone Worship Video with Lyrics. En sång att be över och bli uppfylld av!

Joachim - som önskar er allt gott så här på slutet av detta kyrkoår.

Foto: Eva Spångbergs kors som finns på Lärjungagården i Torestorp

Humanist hoppar av efter 14 års medlemskap

"Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag inte längre känner igen mig och därför lämnar jag förbundet". Det skriver förskolläraren Malin Jonason i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon lämnar efter 14 års medlemskap. Även Dagen har med detta i sin tidning.

Malin skriver bl a "Bland Humanister finns ett ohöljt förakt för troende människor."

Personligen blir jag inte förvånad eftersom humanisterna senare tid mera har livnärt sig på att vara emot troende i olika sammanhang, istället för att komma med den "egna läran"och detta gäller deras attityd både mot kristna, muslimer och andra. Samtidigt finns här ett problem som jag som kristen kämpar med och det är att humaisternas kampanjer, kristendomens försvar och även kyrkans anpassning till rådande samhälle har lett till förvirring bland folk som saknar erfarenhet av att uttrycka sin tro och övertygelse. Det finns idag ett slags "religiös analfabetism" i vårt land. Man kan vara medveten om sin inre längtan - kalla det andligt sökande, men man vet inte hur eller orkar inte gå vidare med den utan konsumtion eller annat blir lätt religionen som fyller ens tid.

En mycket intressant artikel som tar upp detta från en liten annan vinkel finns i Svenska Dagbladet och handlar om hur viktigt det är att vi skall tänka positivt och gör vi det tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin. Artikeln handlar alltså om att positivt tänkande har ersatt bönen.

Människans jakt efter lycka och frid är föremål för många på "marknaden". Många vill tjäna pengar eller göra sig ett namn. Men kvarstår oftast en sökande människa som behöver en varaktig relation, som inte vill lägga ut en massa pengar utan som vill ha sanningen och känna frid. Vem tar ansvar för henne? Jesu anpråk att kunna erbjuda detta är värd att pröva! Han säger ju att han är vägen, sanningen och livet! Det kostar inget att pröva, mer än lite tid!

Joachim - som gläds över varje medmänniska som tar emot en tro som håller. Jesus är densamma igår, idag och i all evighet!

Regeringen kör över Skolverket

"Jesus är viktigare än Allah. Och Jan Björklund är den som bestämmer. Därför blir det mycket kristendom för eleverna i skolan." skriver Aftonbladet och Dagen.
– Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Björklund till SvD.

Och visst är det sant och även om man inte kallar sig för kristen så tror jag att man upplever den kristna tron, den kristna läran och traditionen som något som påverkat vårt land och hela värstvärlden mer än någon annan.

För att kunna förstå de andra religionerna är det av stor vikt att man vet var man själv står menar jag. En orsak till att dagens samhälle ser ut som det gör och där sådana krafter som SD får möjlighet att göra sin röst hörd handlar delvis om att vi är så många som inte vet vår egen historia/religion. Många ungdomar, oavsett nationalitet, men oftast svenskar, vet inte vad de tror på. Att presentera alla världsreligioner som s k jämbördiga är att se religionen som enbart en kunskap/teori. Så är det inte för ex en troende muslim eller kristen. Det är mer än en kunskap, det är ett sätt att leva. Jag förstår om Ohly inte begriper detta eftersom han inte är troende i den mening jag talar om. Se Dagen

Respekt för andra handlar alltid om den egna självkänslan och tryggheten. När en bruten självkänsla plåstras om blir det lätt rasism och diskriminering i dessa sammanhang. Därför är identitet, inte minst på det andliga området, så viktigt. Vi har tappat mycket av detta när vi under många år i samhälle, skola, vård etc tagit bort trons betydelse och då i vårt land särskilt den kristna tron.

Vi som är övertygade kristna har i många sammanhang fått stämpel av "tönt" på oss och annat mindre positivt. Det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom tron inte är modebunden. Den kristna tron bygger på Guds ord och korsets försoning är densamma oavsett tid och plats.

Men mitt blogginlägg vill bara lyfta fram hur viktigt det är att förstå vår egna kristna tradition och att man inte bara kan ta bort den utan att det märks på ett eller annat sätt.

Joachim - som vill ha mer öppenhet istället för mer likriktning

Europarådet säger ja till samvetsfrihet i vården

Europarådet säger nej till inskränkningar i rätten till samvetsfrihet i vården skriver Dagen och detta är lite spännande eftersom framstående politiker i vårt land inte vill detta. Den medicinska etiken är om möjligt svårare än diverse teologiska spörsmål eftersom det både vid livets början och livets slut dyker upp valmöjligheter som är så svåra.

Rätt till livet har alla och vi skall ha en mångfald. Men när börjar livet? När börjar ens rätt? I detta är det positivt att Europarådet slagit fast att den enkildes samvete måstye respekteras. Vi har inom vården peronal som tycker, känner olika och som kommit fram till olika beslut i dessa vägval. Det handlar om respekt både för patienten och för den som sköter vården.

Samma samvetsfrihet borde man kunna införa i andra sammanhang därdet kan uppstå konflikter. Att göra våld på sig själv och sin övertygelse är i längden omöjligt för somliga. Vi får se vad som händer i framtiden.

Joachim - som vill värna om den lilla människan.

Förberdelserna för Yom Kippur - judarnas försoningsfest är i gång!

Detta kunde man idag läsa i Jerusalem Post: "With a forecast for lower temperatures on Yom Kippur, fasting this Shabbat should be easier, but experts say that heavy coffee, cola, cocoa or non-herbal tea drinkers should decrease their intake now to reduce the risk of headaches from caffeine withdrawal."

Då man skall avstå från koffein på högtiden så gäller det att successivt dra ner på konsumtionen. Ofta drar jag paralleller till det egna livet och se om det är något man kan lära. Som troende saknar jag denna gemensamma förberedelse för en religiös storhelg. Vi kan finna detta hos judar och muslimer och kristna av annan tradition är vår egen. Här hemma tycks det som om vi mest är fokuserade på maten och annat yttre och då inte för att avstå utan tvärtom, på gränsen till frosseri.

Syftet, för mig som troende, är ju trots allt hur mitt vardagliga liv fungerar i relationen med Gud. Att fasta, avstå från något handlar för den som gör det mycket om lydnad och respekt. Om jag nu själv inte fastar, hur visar jag då istället min lydnad och kärlek till Gud, i mitt fall till Jesus? Och hur kan jag göra det kollektivt? Finns det idag ett intresse i vårt svenska samhälle att visa på det religiösa på ett mer allmänt sätt?

Joachim - som funderar på detta, eftersom jag snarare ser att vi tenderar att även under storhelgerna bli mer och mer individualistiska, med följd av ännu större ensamhet

Kristna i riksdagen!

En stor del av kandidaterna i årets riksdagsval är aktiva troende. Av dem som svarat på Dagens enkät är nästan hälften kristna. Naturligtvis undrar man ju vad som menas med kristen. "Jag ser mig som kristen och är aktiv i mitt samfund": svarade 22,9%. Det finns en tydlig skillnad mellan blocken, de borgerliga har större andel aktiva kristna, inte bara bland Kristdemokraterna.

För mig som troende kristen är detta naturligtvis positivt, men likaväl retar det säkert någon annan. Är det över huvud taget viktigt vad våra folkvalda har för tro? Och då är svaret ja, absolut! Och det är i detta sammanhang som jag är glad över att en så stor del är bekännande kristna. För tar man sin tro på allvar, så innebär det att bibeln utgör ett rättesnöre, att Jesus är Frälsaren, att det finns en källa till förlåtelse för den som ångrar och omvänder sig osv.

Inte minst är en kristen människas människosyn annorlunda mot andras eftersom man ser människan som en gudomlig avbild och inte endast som en "biologisk" massa, en naturvetenskaplig produkt. De finns en gudomlig Skapare. Samtidigt finns det för den kristne en fiende, den Onde själv som vill sätta pinnar i hjulet. Inte minst påverkar detta också hur våra politiker måste vara lyhörda i samhällsbygget, så att man bygger på det som håller i ett längre perspektiv.

Joachim - som tycker att det är spännande med val

Alphakurserna mer populära än någonsin

Den här veckan startar mellan 150 och 200 Alphakurser i Sverige. Från Alphakontoret har man uppmuntrat kyrkor att göra gemensam höststart för kursen.   - Den är populärare än någonsin, vi skickar ut rekordmycket Alphamaterial just nu, säger Alpha Sveriges nationelle ledare, Anders Marklund.

I Kungsbacka församling är starten måndagen den 20 september kl. 18:30 (Kyrksalen vid Kungsbacka kyrka). Vi har ännu några platser kvar och du kan anmäla dig  t o m nu på fredag den 17 september.

För att avgöra om något är bra eller dåligt kan ett kriterie vara erfarenhet. Denna säger att just alphakurserna har varit och är fortfarande ett fantastiskt redskap i att få reda på vad den kristna tron egentligen handlar om. Det viktigaste i våra liv rör sig oftast på insidan. Det vi tror på berör och påverkar våra liv mycket mer än vad vi vanligtvis erkänner. Därför, oavsett om man går en alphakurs eller inte, är detta ämne så viktigt.

Joachim - alpharådgivare i Halland och en som är inne på 14 terminen med alpha!

Katolska kyrkans framväxt

I går invigdes den första katolska högskolan i Sverige. Det skedde i Uppsala och påven Benedikt välsignar skolan i ett brev till rektor Philip Geister. Det är bara att gratulera våra katolska vänner till detta. Under senare år har katolikerna byggt kloster och skolor i Sverige.

Och går man till en annan religion än den kristna, så skall "ännu en moské med minaret ska byggas i Malmö. Efter många års funderingar har politikerna i stadsbyggnadsnämnden godkänt en detaljplan som gör det möjligt att bygga moskén."skrev Dagen i januari i år.

Utanför min egen församling, i Åsa, har buddister ett litet kloster och jag tror de är ett drygt 20-tal munkar.

Detta sker i Sverige samtidigt som kyrkor rivs och färre och färre firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. Det tycks ju egentligen finnas ett stort andligt behov i vårt s. k.  sekulariserade land, samtidigt tycks vi i Svenska kyrkan tappa både medlemmar och folks engagemang enligt statistiska siffror. I och för sig är detta intget nytt och vi har analyserat detta ganska flitigt och gett bl. a. olika kyrkliga traditioner skulden. Både enskilt och kollektivt är vi ibland duktiga på att hitta förklarande argument. Men denna gång är jag inte ute efter analyser eller att hitta orsaker till uppkomna situation.

Min fråga är snarare om vi känner en "sorg" över att fler och fler vänder kyrkan ryggen? Räcker det med att andra kyrkor bygger kloster och högskolor? Är vi egentligen oroliga för Sveriges andliga hälsa? Tänker vi på våra barn, hur de skall få det om ca 50 år? Vi kan inte ifrågasätta andra religioner om vi samtidigt inte har något eget att komma med!

Jag måste säga att jag pendlar mellan både glädje och sorg. Glädjen finns i mig som en Andens frukt. Det är ju ändå inte vår kyrka, oavsett om vi titulerar oss katoliker eller svenskkyrkliga, så är det Kristi världsvida kyrka och då kanske det är helt nödvändigt att vissa delar dör! Därför finns det ingen anledningen att bli modlös! Andra religioner är för mig inget alternativ!

Samtidigt är jag ledsen över att t. ex. kunskapen i den kristna tron och läran så fort har försvunnit. Att man i så många olika sammanhang målar upp Jesus som något extremt. Jag är ledsen över att så många barn inte får med sig en aftonbön (barnatro) när de är unga. De kan Bilddagboken men att knäppa sina händer och be för sig själva eller andra är numera inte särskilt vanligt. Bra eller dåligt? För mig som både pappa och kyrkoherde känns det som att vårt lands barn är "snuvade" på något och det är vi vuxna som bär ansvaret!

Joachim - som funderar på de yngres och Sveriges framtid i ett land där girighet och många andra egenskaper driver oss idag!

Det viktigaste valet

Filadelfiaförståndaren Niklas Piensohos idé att lyfta fram ett val som är viktigare än allt annat, har spritt sig till Svenska missionskyrkan, Frälsningsarmén, Pingst - fria församlingar i samverkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Svenska baptistsamfundet. Se i tidningen Dagen.

Två tankar får jag när jag läser detta och det är dels är Svenska kyrkan med? Och dels att om man inte lyfter fram detta livsavgörande val så blir till slut inte den kristna tron trovärdig. Visst är det viktigt med jobb, ekonomi, vård, skola, säkerhetsfrågor, miljön, etc. Men i alla dessa jätteviktiga delar finns ju trons aspekt med! Många människor har jobb, har en vårdcentral osv. men är trots detta olyckliga. Vi lever i ett av "världens bästa länder" och ändå är ensamheten så stor och både yngre och äldre känner meningslöshet.

Och vi måste naturligtvis ställa oss frågan varför. Och det spelar faktiskt inte så stor roll vilket politiskt system vi väljer av de svenska alternativen, alla vill ju väl förutom att många av oss sätter ett stort frågetecken för SD.

Oavsett vilka som sitter vid makten behöver de som blir folkvalda och alla som nu röstar en medveten tro på var källan till liv, förlåtelse, frälsning finns. Och det är här vi alla måste göra våra livsviktiga val och dessutom våga stå för dem! Alla val innebär konsekvenser. Inte bara att man väljer fram någon/t, utan man tackar också nej till någon/t annan/t!

Vi som vill kalla oss kristna har gjort ett medvetet val att vi vill följa Jesus, inte bara på söndagen utan också på våra arbetsplatser, när vi har lunch, när vi är bland vänner och naturligtvis också när vi röstar fram ett politiskt parti etc.

Joachim - som med spänning ser på allt som rör årets val.

RFSU-ordföranden tjänar 420 000 på halvtid

Detta är nog inte vad man tänker sig, att man kan tjäna så mycket på en halvtid. Det handlar om RFSU:s ordförande Lena Lennerhed som får 420 000 kronor om året - för att arbeta halvtid i förbundet med knappt 2 500 medlemmar. Nog är det en och annan som tror att RFSU är en större organisation. 35 000 kronor i månaden för halvtid! De flesta anställda i en vanlig församling har inte så mycket på heltid. Det är Kyrkans Tidning som kommer med uppgifterna.

Oavsett vad man tycker är det viktigt att vara medveten om hur det ser ut. Det är rätt ofta man har en bild av något som inte stämmer med verkligheten. När jag frågar någon hur många människor de tror är på söndagens gudstjänst så får jag ofta svaret: ca 30 personer och då rör det sig om damer 65+. När jag då säger att det är ca. 140 i snitt så vill man inte riktigt tro på det, för det är jobbigt att få sin övertygelse ifrågasatt. Det här var bara ett ex. det finns fler.

Joachim - som hoppas att sanningen skall göra oss fria. Jesus är ju sanningen!

Vad är viktigast?

Ibland kan man fundera över vad som är viktigast för en församling; fira gudstjänst, ha en levande vision, missionera/evangelisera, diakonin, tydliga strukturer, god ekonomisk förvaltning osv.

Sedan måste man ha klart för sig skillnaden mellan mål och vision. Mål är mätbara och kan ställas upp för en specifik tidsperiod. Målen kan tänkas ut och planeras och i bästa fall utvärderas ordentligt! Vision är mera något som fyller en och som man blir delaktig av. Visionen i sig bär och inspirerar målen, men kan inte egentligen uppfyllas, i alla fall inte av oss själva!

Kungsbacka/Hanhals vision; att "alla människor skall få en personlig tro på Jesus Kristus" hjälper oss i vår målplanering och inspirerar, men är i sig svår att uppfylla. Då handlar det om gudomliga ingripande som vi naturligtvis ber om, att det skall bli väckelse .. ..

Själv har jag under lång tid lyft fram gudstjänsten som det viktigaste, men har mer och mer insett att gudstjänsten är ett medel till något mer, till bl. a. fördjupad tro. Fyller gudstjänsten bara ett självändamål, som att det skall vara mysigt att komma samman, så håller det inte i längden. Det är snarare en viktig "bieffekt".

Vad är då viktigt för en församling? Naturligtvis är det mycket och i synnerhet att gudstjänsterna är levande och andefyllda, men församlingen behöver ha en vilja att gå ut - vara missionerande! "- Jesus kom inte för att pastorer ska få välbetalda arbeten eller för att höja vår levnadsstandard, det var inte därför han dog på korset. Han dog för att nå de förlorade." säger Reinhard Bonnkes, stor evangelist med lång erfarenhet. Läs om honom i Dagen.

Att dela med sig av sin tro leder i bästa fall människor till en gudstjänstgemenskap, där de skall få föda att kunna växa och bestå. "Det handlar om att förvalta sina talenter och inte gräva ner dem. Bibelliknelsen om tjänarna som agerade olika har något viktigt att säga om evangelisationens innersta, menar Bonnke."

Joachim - som funderar över en sund och vis evangelisation i vårt eget land.

Kristna skolgrupper

Utbildningsminister Jan Björklund menar att man inte kan hindra kristna skolgrupper från att organiseras. Föreningsfriheten för elever är garanterade i regeringsformen, säger han.

Detta är fascinerande, att ena stunden är det förfärligt att det finns kristna skolgrupper på en skola som vanligtvis träffas på någon rast eller efter skolschemat. Och som dessutom inte tvingar någon att närvara. Men kritisk har man varit och menat att skolan skall vara fri från religion.

Nu lyfts föreningsfriheten fram och ses som något så självklart att den dessutom finns med i regeringsformen. Det gjorde den väl för några månader sedan också? Hoppas att våra ungdomar blir medvetna om denna möjlighet nu, så att de inte lever i villfarelsen att de inte får starta kristna skolgrupper! Jag vet flera elever som känner stort behov av att leva i bön, för det är ganska stor press med alla prov och även grupptrycket som kan finnas i ungdomsvärlden.

Joachim - som är övertygad om att kristna skolgrupper bidrar till en bättre miljö på skolan.

Kyrkans nedmontering

Det är intressant om man läser i våra stora kristna tidningar att man kan skönja en slags nedmontering. Här är följande länkar:
"Facket vill att biskopen flyttar" skriver Kyrkans Tidning
"Facket vill att biskop flyttar" skriver Tidningen Dagen
Det handlar om att Visby stift behöver spara pengar för att täcka budgetunderskottet, 1,7 milj. kronor. En lösning vore att flytta biskopen från biskopsgården och istället använda lokalerna till stiftets personal.

En annan rubrik är:
"Sista gudstjänsten i Caroli" skriver Kyrkans Tidning
"Caroli kyrka – inte längre kyrka" skriver Dagen
Det handlar om att den sista mässan firades i Caroli kyrka i Malmö. Byggnaden har köpts av ett fastighetsbolag och ska förmodligen bli konsthall, saluhall eller restaurang.

Samtidigt så efterlyser Stockholms stift konfirmander. Via annonser i kollektivtrafiken och på internet hoppas man nå ungdomarna. Över huvudtaget är det idag svårt att nå ungdomar. Detta gäller inte bara kyrkan utan också andra organisationer. De har fullt upp sina nya iPhone, filmer, Facebook, träningar, shopping, plugg, helgfestande. Utbudet är så stort och valmöjligheterna enorma, fast de inte har råd. Däremot har tiden inte ökat. Varken för dem eller den äldre generationen. Så vi kan inte bara räkna med en kommande generation som engagerar sig i kyrkan.

Ekonomin blir sämre och fastigheter måste säljas, även alltså kyrkobyggnader. Vi ser redan på flera ställen att personal sägs upp och summan är att kyrkans framtid måste se annorlunda ut. Många önskar nog en "tillbaka till grunden" rörelse. Kyrkans pengar (resurser) har kanske lett till att vi kollektivt tappat fokus.

Som jag ser det är den väsentliga lösningen att vi inte kan anställa oss ut detta, inte bygga oss stora, utan det handlar om frivilliga och att våra hem och arbetsplatser, där vi befinner oss, är tidsmässigt den viktigaste platsen för att leva vårt lärjungeliv. Nu har det de senaste årtionden blivit lite av "församlingshemskristendom".

Med andra ord tror jag att ovanstående rubriker kan bli till något positivt. Nöden kan leda till att initiativ, frimodighet och mycket annat som är bra finner vägar till församlingsbygge.

Joachim - som är en stor optimist

Kyrkornas inre sekularisering

"I dag sker expansionen på andra håll, där pentekostala och karismatiska rörelser är på stark frammarsch och kraftfullt bidrar till att antalet kristna i världen aldrig varit så stort som just denna dag" menar chefredaktör och ansvarig utgivare Elisabeth Sandlund i en ledare i tidningen Dagen. Vidare skriver hon: "Såväl internationella erfarenheter som modern religionssociologisk forskning ger samma svar: De kyrkor som växer är inte sådana som satsar på liberalteologiska lightvarianter av kristen tro utan de som är Jesus-centrerade."

Vi har hört det förr och det är sant och relativt enkelt att undersöka. Fast hur stor glädje jag än kan känna över att kristendomen växer ute i världen så blir ändå utmaningen på hemmaplan det som pockar på min uppmärksamhet. Det finns i vår svenska kristenhet två diken om man generaliserar, ett liberalt som bl a monterar ner Bibeln som Guds ord, nödvändigheten till omvändelse predikas inte och Jesus är inte tydligt Frälsaren utan snarare en bland flera. Dialog är viktigare än evangelisation/mission. Begreppet synd känns förlegat, även innehållsmässigt och vad som blir kvar av det exklusivt kristna är ibland svårt att finna?

Det andra diket är "föreningskristendomen", alla våra uppdelningar i olika samfund och rörelser med bland annat bokstavskombinationer som EFK, EFS, SEA, SMF osv. Bland dessa sker sammanslagningar och nedläggningar och medlemmar som redan är troende går mellan dem och med jämna mellanrum startas det något nytt, en liten utbrytargrupp osv. Slår man ihop alla dessa, så blir det visserligen ett antal 10 000 personer, men i förhållande till befolkningen i Sverige är det relativt få. En lista finns på följande länk "Frikyrkor i Sverige"

Jag, som är ordförande i den lilla arbetskretsen, och som tillhör dem som är ganska mycket ute och "dräller" bland folk undrar var den gamla "folkkyrkan" tog vägen. Jag möter trots allt en hel del folk som inte känner igen sig i det första diket. Och de är inte heller beredda att på karismatiskt vis lyfta sina händer eller sjunga alltför nya lovsånger. Men de vill tro att Bibeln är Guds ord, de vill ha en värdighet i nattvardsfirmandet. De vill ha ämbetsbärare som lever som de lär osv.

Det finns många infallsvinklar men det viktiga för mig, som också är vice ordförande i Oas (Oasrörelsen) är att hjälpa och försöka leda alla dessa människor till en djupare bekännande tro på Jesus Kristus. Jag tror att just Oas kan på ett mycket välsignat sätt vara till hjälp i detta, inte minst med tanke på den bredd som finns i rörelsen samt tydliga förankringen i Skriften.

Joachim - som ser stora utmaningar inför framtiden

”Gör kyrkomötet fritt från svordomar”

"Kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan har fått in en motion om att införa nolltolerans gentemot svordomar och könsord i kyrkliga sammanhang. Orsaken är en incident från förra årets kyrkomöte. Ragnar Norrman, docent i kyrkohistoria, tycker att motionen är onödig." Tidningen Dagen skriver om detta på denna länk.

Om jag nu inte vore troende och funderar på hur det högsta organet i Svenska kyrkan beter sig så känner jag lite av Hartmans psalm nr 57:3 "Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid." Om vi inte är vuxna nog att veta hur vi skall bete oss, så undrar man om vi klarar av att hjälpa andra att växa i tron. Det sker ju inte med lagar och paragrafer. Det fanns en grupp som Jesus vid flera tillfällen kom i samtal med och som just vill ha regler i allt och de i samhället som inte följde dem blev lätt betraktade som mindre karaktärsfasta. Man t o m tackade Gud för att man inte var som dessa. Och vilken straffsats skall vi idag tillämpa?

Samtidigt kan aldrig könsord och svordomar vara accepterade någonstans, inte heller alltså på sammanträden! Men detta lär man sig genom att leva i kristna miljöer och genom föredömen. Därför måste problematiken, om man nu ser det som ett problem, mötas från ett annat perspektiv. Vi skall ha en god moral, men vi skall akta oss för moralism. En utmaning för själva kyrkomötet, hur den kristna tron skall växa och fördjupas i vårt land.

Jag tror, inte för att jag varit på ett kyrkomöte, att detta kan inte vara så vanligt förekommande, att människor svär och har ett grovt språk, utan det låter mer som en enstaka incident och då bör man väl enskilt prata med denna/e. Att detta förs ut i ljuset leder till ytterligare diskussioner som kan ta bort fokuset från vårt egentliga uppdrag, att föra människor till tro på Jesus Kristus.

Och jag håller definitivt inte med Michael Land som är kyrkoherde i England som är av åsikten. "Att skall man närma sig människor utanför kyrkan måste man också tala deras språk menar han." Med andra ord vill han att vi skall svära, och uppföra oss som alla andra. Ingen av oss är perfekt, men som Skriftens ord sa i söndags "Tullindrivare och horor skall komma för in i Guds rike"! Det handlar inte så mycket om vad vi säger utan vad vi har i våra hjärtan och att vi vill följa Gud. Vi är alla beroende av nåden och fariséernas självrättfärdighet var kopplad till ett regelsystem.

Joachim - som definitivt tror på positiv påverkan istället för pekpinnar

Frälsning går före politiska utspel för Assemblies of God

Budskapet om frälsning går före politiska ställningstaganden. Det menar George O Wood, högste ledare för pingstsamfundet Assemblies of God i USA, som har 1,7 miljoner medlemmar.

Och jag håller med, samtidigt så är det idag tuffare att hävda olika åsikter, för de får så lätt politisk färgning. Annelie Enochson har skrivit ett inlägg där hon vill uppmärksamma det nyligen presenterade manifestet till stöd för samvets-, yttrande- och religionsfrihet. Samvetsmanifestet bygger på artikel 9 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter och har undertecknats av representanter för ett brett spektrum av svensk kristenhet.

När jag hävdar min tro på Jesus som viktig, sann och äkta betyder det då att jag kränker och säger att annan tro är oviktig, osann och falsk? Och i så fall skall jag vara tyst med min uppfattning, för att andra skall vara nöjda? För så är det just nu, att människor skräms nästan till tystnad när det gäller bl a trosfrågor. Men hur går detta ihop med missionsbefallningen? Där uppmanas vi att går ut!

Och ett annat problem som ligger nära det ovanstående är att vi alla, även jag själv, är ganska snabba i att både märka ord och gärna misstolka med att hänvisa syften som man kanske inte menat. Dessutom finns det en bristande urskiljning mellan person och åsikt.

Joachim - som ibland undrar hur samhället skulle se ut om folk verkligen vågade säga och visa vad de trodde på.

Tro inte allt pastorn säger

Jonas Melin, bibellärare på Mariannelunds folkhögskola, menar att en förkunnare skall vara höjd över allt klander. Jonas hänvisar till Paulus i 1 Tim. Det betyder inte att man är felfri, men det handlar ändå om att det inte skall finnas allvarliga brister hos den som förkunnar. Läs Jonas inlägg här!

Detta är både viktigt och intressant, anser jag, eftersom jag både håller med och tycker samtidigt att det är förfärligt. Jag håller med i så motto att det måste finns en ambition och en tydlighet hos en församlingsledare. Samtidigt är ju ingen perfekt. Alla har vi syndat och är beroende av nåden.

Det som är viktigt och som har med denna söndags tema "Tro och liv" att göra är att det skall finnas en trovärdighet. Predikanten bör först predika till sig själv och leva efter det han säger. Och eftersom ingen är fullkomlig så måste förlåtelsen som har sig grund i korsets mysterium var tydligt för den som sänder ut budskapet.

Men det får inte vara en "merit" att vara så "mänsklig" som möjligt. Målet för oss alla (lärjungar) är att bli så lik Jesus som möjligt och det tar tid. Men det borde vara självklart för den som tar missionsbefallningen på allvar. Församlingen barnverksamhet, konfirmandundervisning etc har ju som mål att folk skall lära känna Jesus Kristus.

Joachim - som tror att det finns en längtan efter ett andligt ledarskap som känns genuint och äkta. Tål att tänka på när vi skall be över nya biskopskandidater!

Oenighet om partipolitik i predikstolen

"Tiderna har förändrats: Nu är det inte lika tabubelagt för kyrkliga ledare att öppet uppmana till stöd för enskilda politiker. Det menar pingstprofilen Sten-Gunnar Hedin, som själv uppmanar kristna att lägga sin röst på politiker med "rätt värderingar". Läs hela artikeln i Dagen.

Själv är jag av den uppfattningen att kyrkan måste engagera sig i samhället, vilket är politik, men samtidigt akta sig noga för att bli partipolitisk! Du kan inte generellt sätta Kd-märket i pannan på Jesus eller säga att han var hundra procent sosse. Det finns sådant i alla partier som man kan förknippa med Jesus och Guds ord.

Men att vara kristen är inte att ha rätt åsikter (partipolitiskt) eller "rätt värderingar" utan det måste vara att ha en äkta, smittsam, levande, kärleksfull, konsekvensinriktad relation till den levande Guden som vi (kristna lärjungar) menar visar sig i Sonen Jesus, den Smorde. Jesus är dessutom den enligt evangelierna som kommer med frälsningen eftersom det vara han som dog för våra synder på korset. Detta är radikalt och behöver förkunnas!

Idag tenderar det att man använder begrepp som politisk korrekt, rätt åsikter, etc. som grundläggande för tron. Detta är i djupen en slags politisk subjektivism. Predikstolen (ambon) är inte platsen att föra ut en speciell partipolitik. Där skall fokus vara på Skriften som med Andens hjälp predikas till omvändelse och uppbyggelse.

Jag har aldrig hört att partifärgen är en salighetsfråga utan att det enligt skriften snarare handlar om vem man säger att Jesus är!

Joachim - som tror att vi skulle behöva större frimodighet att våga vara radikala utan att allt skall bli partiprat.

Ungdomar och deras andliga väl

Hur hjälper man ungdomar att få en sund kristen tro och dessutom att de skall bevaras i densamma?

Ja, inte är det att endast se till att de passar in i gamla kyrkliga mönster. Inte heller gäller det att ungdomsarbete ser ut som när vi var unga. Inte heller skall vi använda dem genom att tro att vi vuxna vet hur de skall se på olika frågor.

Det viktigaste, tror jag, är att de behöver se vuxna som själva lever i tron. Som är trovärdiga lärljungar! Då handlar det om så mycket mer än sopsortering och att ta avstånd från omoraliska spörsmål. Vi behöver i vårt land ha vuxna föredömen. Och framför allt sådana personer som pekar mot Jesus själv och hans ord.

Far idag på konfirmandläger med 50 ungdomar! Om jag rannsakar mig själv och ställer frågan vad jag vill så kommer några meningar:

• Att de lär känna Jesus


• Att de får kunskap i guds ord (Bibeln)


• Att helig Ande fyller dem mer


• Att de skall uppleva sådan gemenskap, så att de också ser till varandra andliga väl


• Att lika viktigt som lägret är att vi jobba i våra församlingar för att de skall kunna leva ett lärjungaliv på hemmaplan.

Ansvaret bär vi tillsammans, men också enskilt. Varenda vuxen, som kallar sig för kristen, är en förebild för de yngre och Skriften säger att vi inte skall förleda någon av dessa! Konsekvensen är ju att leda dem rätt, inte att vara passiv.

Läs om Alliansmissionens stora ungdomsläger på Gullbrannagården utanför Halmstad. de har några kloka tankar kring detta med ungdomsverksamheten.

Joachim - som gillar ungdomarna, deras frågor och spontanitet

Lekmännen vill jobba på sin image

"Svenska kyrkans lekmannaförbund, som nyligen fyllde 90 år, vill stärka gudstjänstlivet och den diakonala verksamheten. Men frågan är om Lekmannaförbundet har någon funktion att fylla i dagens kyrka." skriver Kyrkans Tidning.

Helt klart är att om man med lekmän menar frivilliga, icke anställda, som utan ersättning engagera sig i församlingsbyggandet så har man en mycket viktig funktion att fylla. Men kyrkan tenderar att bestå av olika grupper som var för sig har tankar kring vad som är viktig. Förutom de anställda har vi alla förtroendevalda. Vi har grupper på riksplan och lokalt plan! Vi har ekumeniska grupper och så olika verksamhetsgrupper som t ex körer och konfirmander.

Tillsammans utgör dessa grupper väldigt många personer och det finns ett viktigt engagemang att ta tillvara. Tyvärr kan det bli så ibland att det internt gnisslar mellan dessa grupper och mycken energi läggs på att hålla igång "systemet".

Har lekamannaförbundet en funktion att fylla i dagens kyrka? Ja, det beror naturligtvis på vad man menar med "dagens kyrka". Om missionbefallningen få bli tydlig och vi följer visionen att människor skall komma till tro på Jesus Kristus som varandes Frälsaren, så ser jag stora positiva framtidsutsikter. Men då är det viktigt att vi verkligen tillåter oss att var olika, samtidigt som vi mer och mer vågar utmana det samhälle i vilket vi är satta att var salt och ljus.

Joachim - som gärna ser att lekmannakåren utvecklas och inte avvecklas

Rysk patriark uppmanar till bloggning

"Patriarken Kirill från Moskva uppmanar präster att använda sociala medier och bloggar för att få ut kyrkans språk till folket." Skriver Dagen och jag kan ju inte annat än hålla med. Fast man måste hela tiden fundera på syfte och behov.

I vårt land sker avkristningen i en takt som är väldigt hög. Den sker också på flera plan. Kunskapsmässigt är allmänbildningen i s k kyrkliga ämnen svag. Vad heter de fyra evangelisterna kan snart inte många svara på! Och svenskens reaktion är ibland om detta är "nödvändig" kunskap. Vad är egentligen nödvändigt?

Men avkristningen sker också det andliga planet i så motto att det andliga samtalet mellan människor finns inte, i alla fall inte till vardags. Generellt bryr vi oss lite om andras andliga hälsa. Kanske beroende på att vi inte vet hur vi skall uttrycka oss, eller så kanske det gungar i vårt eget liv!

När möter man på kristna människor ute i samhället som också med sin mun bekänner sin tro? Är detta nödvändigt? Räcker det inte med handlingar! Men just nu sker många predikningar i samhället, fast de har inte evangeliet som grund! Det har blivit lite så att det är inte okej att förkunna det kristna budskapet, men det är okej att vara emot och även förkunna annat.

I detta sammanhang är det otroligt viktigt att vi, lärjungar till Jesus, finns på den spelplanen där matchen förs. Vi kan inte sitta på läktaren och titta på utan som Jesus kunde ha sagt: "Gå ut på planen och hjälp dem att hitta det rätta målet (i livet), gör dem till goda spelare!"

Joachim - som önska att det fanns mer tid för intresset och viljan saknas inte

Gerillasoldaten Tass

Hade förmånen att få hämta Tass på Landvetter för att han skulle medverka på OAS sommarmöte i Borås. Att komma så nära en man som haft så mycket hat i sig, som mördat och betett sig så illa på de flesta plan i livet var i sig lite spännande och utmanande. En palestinier som idag kan uttrycka kärlek till judar!

Man har ju läst om Paulus omvändelse och kan lyfta fram denna som något omvälvande. Men Tass berättelser är också i hög grad provocerande. Vid ett tillfälle skulle han skjuta ihjäl sin lärare som han retade sig på, men missade och sa att nästa gång skulle han minsann träffa.

Frågan om förlåtelsen gäller allt och alla blir väldigt tydlig. Det handlar inte endast om vackra ord utan ånger och bot. Tass mötte Jesus genom bl a bibelläsandet och idag är han helt omvänd och bor både i USA och Jeriko. Han jobbar med "Seeds of Hope", som vill hjälpa barn, palestinier, judar och kristna, att få en framtid.

Gå gärna in och läs om detta på deras hemsida. Du kan också fara dit och bl a vara volontär!

Läs om Tass i Världen i dag!

Joachim - som inser att allt kan vi förmå i Honom - Jesus Kristus

Kyrkans roll i samhället

Känner att kyrkans roll i samhället, både Sv. Ky. och frikyrkan, är betydligt svagare än tidigare. Detta hör säkert samman med den"allmänna sekulariseringen". Det är förvånansvärt vad lite folk kan när det gäller kyrka och frågor som gäller kristen tro. Och många gånger handlar det om att man inte är tillräckligt intresserad. Man prioriterar tiden eller vilken "miljö" man vill vistas i, som sällan har med kyrkans värld att göra.

Men nu skall man inte hänga läpp eftersom det samtidigt händer mycket positivt. Mitt eget engagemang i OAS - rörelsen för med sig både relationer (ekumeniska) och kunskap som fyller mig med hopp och glädje. Tyvärr kommer vi kanske se en ännu tydligare gräns mellan bekännande troende och icke sådana.

I en artikel i Dagen kommer detta upp att inte minst frikyrkligheten håller på att t o m dö ut på vissa ställen. Detta gäller alla kyrkor. Så här står det i tidningen!

Debatt artikeln slutar med: "Konsekvensen av att göra kyrkan till en fritidsverksamhet blir att äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknadsverksamhet alltmer övertas av vinstdrivande företag. Det är en farlig utveckling. Vilka aktörer kan vi i längden ha mest förtroende för, de vars mål är 15 procents avkastning på kapitalet eller de som vill göra Jesus Kristus känd och skapa ett solidariskt samhälle? Stat och kommun borde på allvar börja stöda frivilligsektorn.

Det är verkligen dags för oss som kallar oss för kristna, att än mer frimodigt visa på detta.

Joachim - som är övertygad om att det hos människor finns en större längtan efter det som kristendomen erbjuder än vad "samhället" tycks visa.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 2

Har en liten paus före kvällsmötet. Martin Jonsson talade under förmiddagens bibeltimme om vikten av att Jesus blev döpt och fylld av Anden. Kanske självklart i karismatiska sammanhang, men ändå handlar det om att Jesus ständigt visar vilken väg vi skall gå! Alltså väldigt viktigt!

1. Han rustades för sitt uppdrag

2. Han leddes ut i öknen (för att både frestas och prövas)

3. Han tjänade (klart och tydligt) i den helige Andes kraft

På alla tre punkter kan man fundera på hur det står till i det egna livet.

1. Vill jag bli rustad och är jag det med Andens vishet och kraft?

2. Försöker jag inte slippa ökenstunderna i mitt liv och när de väl kommer, vad händer då?

3. I vems namn går jag och med vilken kraft? Hur lätt är det inte att linda in det tydliga i det mindre kontroversiella!

Vi har även haft ett extra årsmöte med styrelsen och ledarskapet och det känns skönt att finanserna sköts tydligt och klart. Hela OAS (inkl. 4 heltids medarbetare) betalas med gåvomedel! Så vill du stödja ekonomiskt, så är det mycket välkommet!

Joachim - som känner tacksamhet över alla goda kristna vänner!

Ps. Fotot visar platsen där Jesus döptes.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 1

Är nu i Borås och har precis avslutat informationsmötet i Boråshallen. Förväntan och spänning finns i luften. Det råder ingen tvekan i att alla verkligen vill att det skall bli en välsignad konferens.

Själv känner jag mig som lite alltiallo; mötesvärd, ansvarig för oljeprästerna, med i omsorgsgrupp i samband med helande gudstjänst samt vara lite chaufför. Skall strax hämta en av huvudtalarna; Taysir abu saada, en av PLO's prickskyttar (Läs om honom här)

Hela Boråsprogrammet kan ni se på följande länk!

Sommarmötet i Borås 2010

Så här skriver Kyrkans Tidning!

Joachim - vice ordf. i OAS-styrelsen

Semester

Kära trogna bloggläsare. Vill bara önska er en riktigt skön sommar. Som ni märkt har jag inte varit särskilt flitig de senaste veckorna, dels beroende på tidsbrist, dels på att jag inte haft några uppslag.

Nu tar jag semester, men redan nu har jag börjat ladda för hösten! Många av oss kommer att synas på OAS mötet i Borås vecka 29. Det kommer att bli riktigt bra. Nästa år samlas vi i Kungsbacka för då blir sommarmötet här vecka 28! Det finns anledning att återkomma till detta.

Guds rika välsignelse över er alla,

er tillgivne Joachim

Saligförklaring

"Närmare 150 000 människor samlades på söndagen i Warszawa för saligförklarandet av Jerzy Popieluszko, en romersk-katolsk präst och oppositionsaktivist som mördades för 25 år sedan av det kommunistiska Polens säkerhetspolis. Saligförklaring är det första steget mot helgonstatus." skriver tidningen Dagen

150 000 personer är många och ser man på fotografier är det blandade åldrar. Kyrkan är väl förankrad bland folket trots alla kontroversiella spörsmål som varit den senaste tiden. Det är denna "folkliga" närvaron som dessutom andas andlighet och helighet som är inspirerande för mig.

Funderar mycket över hur den kristna tron kan bli "vardagstro" i Sverige. Med Jesusbönen och Jesusmanifestationen visas ändå ett engagemang och en vilja. Det egendomliga är att en del kritik alltid kommer från de "egna" leden, men det är okej om vi bara hittar det konstruktiva. Den stora utmaningen för oss kristna i Sverige kvarstår, hur vi kan förverkliga missionsbefallningen. I den står det tydligt om att gå ut, döpa och lära. Att göra folk till lärjungar till Jesus.

Joachim - som är övertygad om att saligförklaringen i Polen får människor att reflektera över sin egen tro.

Foto: Czarek Sokolowski - Dagen

Jesusmanifestationens ordförande: Ärligt talat är det ett helt galet projekt

Jag skulle så gärna velat vara där med hojen för att tillsammans med tio tusen tals andra lovprisa Jesus som vår Frälsare. Men vi som inte är där ber för och tillsammans med alla andra!

Fokus ska flyttas från talarna till lovprisningen. Det är målsättningen med Jesusmanifestationen 2010. - Det kommer att bli ett större allvar än tidigare år, säger ordförande Lennart Möller.

Denna ekumeniska jättegrupp är både en enorm glädje, samtidigt som det är en utmaning för ett Sverige som alltmer tar avstånd från Kristus. Därför behövs denna manifestation för att visa att vi är många som tror och bekänner oss till den uppståndne!

Joachim - som gärna ser en manifestation i Göteborg nästa år!

Präster vädjar om svensk bröllopssed

Den stora diskussionen idag är om Kungen skall var den som leder Victoria till altaret eller inte. Under lång tid har man i kyrkan hävdat att det skall råda mångfald och vara högt i tak.

En konsekvens av detta borde vara att visa respekt för hur kungahuset väljer att utforma sin vigsel.

Vi borde istället lyfta fram glädjen över att vår blivande drottning väljer en kyrklig vigsel och inte en borglig cermoni.

Joachim - som ser större problem i tillvaron

Predikant vill bränna Jonas Gardells böcker på bål

Vetlandapredikanten Holger Nilsson, redaktör för tidskriften Flammor, vill bränna Jonas Gardells böcker på bål.
- Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.

Så fort Gardell och hans böcker eller något annat som är producerat av honom är i fokus så är det diskussion. Att bränna hans böcker känns ju inte riktigt i tiden, även om man kan förstå vad Holger vill lyfta fram.

Själv är jag förvånad över den tystnad som råder efter tv-programmen. Det var mer väsen om Gardells besök i Rom än själva avsnitten som sändes. När Jonas förnekar att Jesus dog för våra synders skull var det många som upplevde att det kunde man inte hålla med om. Personligen tycker jag att Gardells produktion har fått mer än tillräckligt utrymme. Inte behöver vi bränna hans böcker. Låt dem få ha sin tid. Av frukten kommer vi att känna igen trädet.

Låt oss istället se på andra som skriver goda uppbyggliga böcker och som vittnar om den kristna tron, t. ex. Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus".

Joachim - som tror mer på att verka för det uppbyggliga, utan att för den skull se sig som "flat"